mediell

Idag har jag verkligen inga kommentarer utan tänker dra mig till kojs efter det här. Ibland är det skönt att bara få bura in sig själv under täcket och så långt bort från samhällets alla krav som möjligt. Bara låsa dörren med världens inbrottssäkraste lås, släcka ner varenda lampa och täcka fönster från ljus från belysningen på gatan utanför. Gotta ner sig i täcket och krypa så långt in mot väggen man bara kan. Dit där alla krav blir noll och man får vara för sig själv.

Jag vill så mycket men just nu känns det ganska bittert med allting. Jag gillar inte att sura men idag ska jag fanimej göra det. Hela natten ska jag ligga och fundera på vad som komma skall.

Hoppas bitterheten gör sig kortvarig och låter mina drömmar och förväntningar väckas till liv.

Jag vill bara vara nära.

Märkligt värre har nog bloggen tappat i popularitet på sistone. Ingen som efterfrågar mer läsvärt material och knappt en bråkdel som kommenterar. Jag skyller min dåliga uppdateringsförmåga på det, så det så.

Det finns så mycket känslor inom mig för tillfället att hela jag är en enda stor blandning som varken vet ut eller in, fram eller bak, upp eller ner. Hela jag är minst sagt ganska omtumlad efter veckans och föregående veckas alla händelser. Det finns flera saker som tynger mig för tillfället - men också saker som gör livet extra kul att leva, och så länge det positiva är överlägset det negativa är det inget att oroa sig över. Det är bara att bita ihop och klampa vidare.

Onsdag, 21 nov. Dagarna fullkomligt springer bort och snart står vi där, med julgranen mitt på golvet i vardagsrummet, köket fullt av väldoftande julbak och huset kryllandes av vänner och släktingar. Allihop i en evig väntan på tomten... där delar av församlingen åtar sig med att se Kalle Anka och hans vänner firar jul för hundrasjuttonde gången medan vissa andra (läs: jag) förblir en stolt Kalle-hatare för tredje året i rad och istället funderar över framtiden.

Nåja, den väntande framtiden har inte bara kommit på tal en, två eller tre gånger den senaste veckan. Faktum är att den blivit ett stående inslag i mötet med varenda människa man träffar. På gott eller ont? Mig spelar det ingen roll. Jag lever i nuet och avvaktar onödiga uttal tills vidare.

I söndags var jag i Malmö och träffade Tobbe (efternamn förblir hemligt eftersom han är en av huvudprofilerna i min bok och jag har lovat mig själv att inte avslöja för mycket i förtid). Vi fikade och snackade för- och nackdelar med kändisskapet på ett nästintill folktomt café på bottenvåningen i Hansahuset. Efteråt skildes vi och jag fick som vanligt (ja, det hör till vanligheterna nu) ett visitkort i handen med inofficiella kontaktuppgifter... och på tal om det är jag alldeles i vippen med att tillverka egna - det är nästan ett måste så mycket spännande folk jag stöter på. Vill man bli ihågkommen får man också se till att göra sig väl synlig.   

På hemvägen stannade jag till på ett annat café där jag hittade mamma och syrran drickandes på varm choklad. City var öde och inte ens julbelysningen som kommit på plats lös upp vägen jag vandrade. Gick där med en svag volym av lugn musik i mina iskalla öron och funderade... tittade in genom skyltfönstret till favoritbutiken där typ världens snyggaste har arbete.

Kärleken ja, det är vackert när den brukas på rätt sätt. När man är riktigt förälskad och bara längtar efter att få vara nära personen i fråga. När man kan vandra tillsammans, hand i hand på stan och bara njuta av livet och bortse från alla måsten - åtminstone för ett kort ögonblick. I natt pep det till i min mobil. Det var mess från en person jag inte haft kontakt med på väldigt länge. Det gjorde mig lite smått paff... att jag bara låg där och inte kunde somna, trots att klockan passerat 02.00.

Tack vare det försov jag mig också i morse, men som tur var räddades mitt liv av att jag fick skjuts till skolan. På plats hade vi utvärdering och betygssnack. Sådär får jag väl säga att det gick. Jag förundrar mig alltid över hur människor som aldrig är på lektionerna men som några enstaka gånger besöker skolan och gör sina prov kan få minst lika bra betyg som en som alltid är där, har med sig material, aktivt deltar i undervisningen och har inställningen att vilja lära. Grattis säger antagligen ni, men jag har först nu kommit till insikt att en helhetsbedömning av varje elev inte längre är något lärare gör. Istället är det bara provresultaten som räknas. Men jag ska inte klaga. Felet är bara att jag ställer så stora krav på mig själv att de ibland nästan blir orimliga att förverkliga. Jag ska vara nöjd och tacksam för det jag har, men visst lockar det mig (precis som det säkert lockar andra) att det kan bli bättre.

Över till något helt annat. Imorgon är schemat fullspäckat av personer som skall fotograferas och intervjuas iförd tomtemask. Och det kommer gå bra. Speciellt när Anna och jag är ett sådant perfect-fit team. Haha.

Jag brukar inte vara den som klagar men i går såg jag den dagens roligaste miss. En tjej som kom gåendes i blänkande svarta nya läderstövlar men så fort hon passerade syntes de vita prislapparna stora som julklappsadresser undertill på vardera stövel. Det var verkligen ingen vacker syn, och värre blev det när en kritvithårig tjej insmord i brunkräm kom gåendes från motsatta sidan. Felet var bara att händerna fortfarande var likbleka... ungefär i stil med håret. Skulle nästan vilja säga att hon var skrämmande lik Barbie bortsett från hennes ynka 162 cm.

Idag har jag testat glasögon och hittade ett par übergrymma metallbågar (dock inte i nördstil som jag tänkt köpa mig) samt ett par svarta "Being Bingo" fyrkanter. Imorgon väntar jobb med julkalendern. Fått iväg några förfrågningar nu att jag hoppas någon hör av sig omgående.

En kort men ironisk uppdatering. Bättre än inget alls.

Imorgon, onsdag är det releaseparty för nya boken "103 unga svenska rum" där jag medverkar med min omtalade samling. Dessvärre kan jag inte medverka vid festen i Stockholm även fast jag vet att det lockar. Ser istället fram emot Daniel Nyhléns releasefest för sin nya bok "Det svarta spelet" om kändislivet på Stureplan - vilken kommer ut i början på nästa år. Det ska bli ett sant nöje att få inspirationsbevaka den inför min egen bok, den om stjärnstatus: hur man når sina drömmar, tacklar ständig offentlighet och lever livet framför och bakom rampljuset.

Idag har det bara varit halvdag, fast heldag med allt jobb. Renskrivet min intervju med Daniel Karlsson, bokat intervju med Magnus Uggla backstage på konserten i Helsingborg, diskuterat intervju med Daniel Lemmas agent och skickat förfrågan till skådespelare ur tv-serien Andra Avenyn. Även styrt upp med fotograf och ackreditering inför söndagens modegala på Wallmans. Ser fram emot att träffa Jenny igen, och den här gången skall hon snacka gala, glitter och klädvanor tillsammans med Peter Siepen. Resultatet syns i tisdagens tidning.

Tidigare när jag var och handlade fick jag syn på nya numret av tjejtidningen Julia. Måste inhandla det imorgon när jag upptäckte att det var just detta nummer jag har skrivit i. Kul!

På fredag är jag med på nöjessidorna i HD igen, med reportaget från shoppingturen med idoldeltagarna Amanda och Andreas. Lotta på nöje säger att Mattias får lämna tävlingen den här gången, men jag får nog ta och säga att jag tror det blir Andreas. Sedan återstår bara en skåning. Ska förmodligen också på möte med en representant på Helsingborgs Stadsbibliotek om en utställning jag ska anordna med kändissamlingen och tidningssamlingen nästa år.

Fast hur ska man hinna allt? Just nu jobbar jag tjugo timmar om dygnet känns det som och sover dåligt dessutom. Därför är det kanske läge att krypa till kojs snart, fast å andra sidan kommer jag inte kunna somna om jag går och lägger mig nu. Det är det stora problemet...

Nej, hej hopp så hörs vi snart!

Kul förresten att du läser och kommenterar Sofia, - det får även ni andra smygläsare göra!

Bild från www.svenskarum.se

Snacka om kalasmycket att göra, och jag menar kalasmycket. Kalas är för att det jag håller på med är kul och mycket står såklart för att det är en hel del. Inte lite... mycket! Precis lagt upp ett gäng nya artiklar på Lunar som kommer i veckorna. Lite fars dag tips, bevakningen från Nickelodeon, en intervju med Amy Diamond och en spökvandring inför morgonens Halloween.

I onsdags kom jag hem sent efter ett par dagar i Stockholm. Hur skönt som helst att bara få vara. Trots att schemat var fullbokat hann jag med både shopping och vänner. Fikade med min kompis och Aftonbladets eminenta idolreporter Tobbe Ek som avslöjade ett och annat. Spanade in grymma skor och en skitsnygg silverjacka - som blir ett måste nästa vår. Åtminstone enligt det pressmaterial från Tiger of Sweden jag fått mig tillskickat under tiden jag var borta.  

Nickelodeon var barnsligt roligt. Alkoholfria drycker, massor av barn och grymma artister. Träffade trevliga reporterkonkurrenter från diverse medier och blev överraskande trevligt bemött av MTV:s sköna pressfolk. Snackade en del med Sanna Nielsen, som för övrigt är riktigt sugen på Melodifestivalen 2008. Trots att hon inte sa det själv syntes det på långa vägar. Fick även pratat med lilla Amy Diamond och hennes pappa och såg en halvnaken Danny Saucedo bland logerna.

Tidigare på dagen var jag ute på stan med Daniel Lindström, vi tog lunch och snackade bok. Jättetrevlig kille som inte alls vill ha mycket med kändislivet att göra, utan har mest okända vänner.

I onsdags spenderade jag så gott som hela dagen tillsammans med de nya idoldeltagarna. Hur sköna prickar som helst. Tidigare har jag snackat om att Daniel är min personliga favorit och det står jag fast vid till hundra procent efter att ha träffat honom. I rosa morgontofflor tofflade han runt i hotellobbyn och tyckte att jag var världens trevligaste reporter.